Att fånga ljus och läsa det kan göra att du ser som en stjärna, men också sådant som skapar svarta hål på ett annat plan.
Att fånga en apelsins reflektioner innebär också att inse att den strålning apelsinen ger ifrån sig är exakt den färg apelsinen inte har, det är ju den färg som getts iväg och reflekterats bort. Apelsinen är således knappast orange och knappast ens inom räckhåll för att bli orange. Det apelsinen sugit åt sig av ljusets spektra är vad apelsinen är och således kan anses ha för ett kort ögonblick i tiden.
Att fånga ljus & Att Blunda och Se
Motsatsernas balansering är styrfaktorer i vågstycke och speciellt konstigt är det nog inte.
Plankton i ishavet är stingsliga och kommer att dö om den utsätts för samma strålning på natten som den får på dagen, för plankton är ett beatsystem och rullgardinen åker ju upp på natten eller hur. Känsligheten för vågor är inte statiskt utan självklart en variabel för alla beatsystem.
Parning av funktioner i dimensioner
Många mycket bra och inträngande mätsystem fallerar om vi saknar en dimension. Tar vi till exempel röntgen och sedan tittar på röntgen plåtarna så kan nog alla snabbt inse (men det kommer inte helt automatiskt) att röntgen är otroligt inträngande fångar mycket av kroppen men missar det viktigaste av allt själva stommen och fundamentet i livet dvs livet självt. För på en röntgenplåt går det inte att avgöra om en människa lever eller inte. Den stora starka vågen som går igenom allt i en del dimensioner slår sig helt slint när det gäller det viktigaste av allt.
Röntgen kommer dessutom att interagera med livets cykler och beat på ett sätt som är ovanligt. Bestrålning kan förvisso döda tumörer, men också ge tumörer och mutationen. Ok, men hur som helst att mäta livet i 3 dimensioner är sålunda inte att mäta livet eftersom en död kropp kan ha samma mått som en levande kropp och även med den mest inträngande metodik så saknas det viktigaste. Lägger vi 2 tvillingar bredvid varandra och ser att den ena är död och den anda förvisso ser livlös it men det är på grund av stor sorg, så kan vi se att enda i principer som skiljer är ekot av rörelseekot av Bio Energetisk Amplitudal Transfer dvs BEAT.
Här ser vi att tar vi bort någon dimensionalitet av en eller ett fraktalt uttryck så äter du av fraktalens helhet - fraktal betyder förvisso bruten men ....
Beatet i 3 dimensioner är vad som skapar möjligheten till intensionella kroppsprestationer i 4 Dimensioner.
Det kan därför vara en rimlig slutledning att dra att parning i återkommande s.k. dimensionella beteenden eller så kallade beats är en grundförutsättning för funktionen i den molekylära rytmiken. Lägger vi sedan samman det vi vet om människors cyklicitet, celldelningscykler, circadiska cykler, ultradiska cykler. dvs cykelsumman, så bör vi högst troligt se att de går ihop och att vågorna rätar ut varandra, detta enligt grundlag 1 om att svänget är ruggigt massivt men ändock fullständigt balanserat. Försvinner det och eqvilibrium uppstår i celler etc så är vi definitivt döda, i varje fall är den kroppen det. Och vad har då egentligen lämnat? Atomer och molekyler är ju lik förbaskat kvar.
Den rytmiska fundamental vibrationen vilken består av ekande ekon som styrs av skillnaden mellan ekande ekon har lämnat dem biomolekylära byggnadsriggen. Så kära makromolekylära biofarmare vad består egentligen livet av dig utav? Ett beat är urtypen av rytmisk parning i tiden, en sekvensåterupprepning vilken innehåller drag av sannolikhet om förutsägbarhet, för slumpen är ju då rakt inte någon tillfällighet den går att räkna ut på en bredare bas och vad tror du evolutionen har ägnat sig åt alla dessa år... Ganska gröttjock oändlighetsmatte med fullständigt barrock introvert inåtvändhets exstatiska drag, ungefär som en atom, du når bara ytan resten är föremål för det grötmyndiga i den introverta basen, hur ska du annars kunna hänga upp badrocken liksom?
Försvinner basen i dess cykliska grötmyndighet så försvinner enheten. Det gäller funtet i grunden och det är frågan om klassicitet i globala rundgångar. Jag måste ur djupet av mitt hjärta säga dig att jag tycker du är väldigt vågad och osannolikt när du inser att detta faktum gäller atomer molekyler och planetsystem men tror att det inte gäller dig. En modig och djärv dumdristighet som jag hyllar, länge leve dig. Du har verkligen opponerat dig mot den beräkningsbara grunden i allt du består av, har lärt dig och någonsin kan minnas.
Gravitationen av denna funktion är liksom dess moder grunden till cyklisk rotation av återkommande konstellationer, dvs den har utgått från ren gravitation och i grunden av sin massas elementära egenskaper och tillkommande kinetik vibrerat fram de mönster av hållbar cyklicitet med återkommande cykler i cykler vilka rimligen hade en viss sannolikhet redan från första fundamentalt fumlande i kanterna av rantningens skum och annat som efter Big Bang kröker rummet. Här i universum så slängs inget och allt ska fanimej pantas. Resten är omöjlig, så det är bara att sätta sig å suga på tungan. Du har det precis på tungspetsen och i den ena änden har du bajs tillverkningen som håller dig vid liv och i den andra gissar jag svagt frånvarande att du har smak. Har jag rätt?
Efter ett helvetes sprut totala genomblåsning av allt tänkbart helvete, så torde om det fanns ett visst motstånd någonstans konsekvensen av den motsträvigheten uppenbara sig. Vakuum har sitt specifika Ohm dvs den definitiva summan av intets elektriska motstånd så visst går intet att rubba. Faktum är väl snarast att inget går så lätt som själva rubbandet av intet. Intets transformation har ingen direkt bromsvekan utan utgör snarast ett distinkt flörtande med all massa. det är väl inte bara det svarta hålet i stjärnan som cirklar runt detta faktum utan även allt den består av atomen i sig självt med kraften av sin egna grundverkan polära laddningar introverta kondensatverkan och den ständigt tilltäppta inåtvändhetens förgyllda introverta cirkulerande skenbarhet som är grunden till hela funtet.
Det är alltsammans frågan om ett helvetes sprut var barocka hämningslöshet till slut kondenserat, precis som varje stärnsmäll därefter tenderar att blåsa fram lite nya tyngre grundämnen då smällarna efter varandra har en ökad sannolikhet att det hämningslösa möter något av samma natur och därefter blir samboende på samma rondellplatta. Den ärligt renrakade i ett totalt rensprutat energiomlopp är vad som rakat fram alla mönster ur askan av det motstånd de också mött eller smugit med inom sig själv, då de är grunderna till det nuvarande kondensatet. (kondensatets grunder är fortfarande samma sak)
Geometrin för Biologisk Tid
Musik dans Teater, kan sägas vara animationens historia och rytmiken får molekyler att börja dansa, viket ökar den molekylära parningsvilligheten då det ökar ytan av den reaktiva massan (stek pyttipannan i tryckkokare gosse) (knölarnas rosaribbade fläskrossling baby)
Musiken eller den grundläggande rytmiken är också en ghost node, tänk på hur ljud tar sig fram genom rummet helt utan en egen kropp. Helt ren och naken i sin bisarra grodhopp i materien och det du hör är ringarna på vattnet. när en ghost nod nått en sannolik kondenseringsform som bildar mönster i repetitiva cykler, då blir den pålitlig nog att räkna med för de molekylära riggar vars föräldrar är slumpen och den fundamentala hämningslöshetens kondensat, dvs evolutionens geometriska funktionsavdelning för biologisk tid. Något systematiskt kliniska i sin ofattbara envishet, funken rätt upp i dagbrottet
Åser vi geometrin för biologiskt tid så finner vi högst sannolikt logik + massiva delar av vår egen dumhet och förutfattade mening som vanligt. Den geometriska gestaltningen av rytmikens funktionella anatomi visar att dess arkitektur av konstellära återkomster knappast är någon tillfällighet utan brutalt grundad i interkorrelationens högsta densitet. Tittar du på grunderna i kondensatens systematik så kan du se att din biologiska kronologiskhet ritar sin karta enligt en triangulering och kör genom två rondeller och knyter sig sedan i ett cykliskt band.
På ett sätt skulle man kunna säga att du är rulad från botten av planetsystemets rot, så visst finns det gott om rimligt utrymme för den som sitter i kläm att lämna uttryck för den osynliga ghost konsekvensen i det idet. Jordkockornas phet påträngande vänslas nu behov sett från grävlingens grymtande gryt.
Det är lite för mycket rotfläsk i geggan för att det ska vara rena tillfälligheter tycker den som egentligen inte ha något att jämföra med och det min vän, det är något du får leva med. För livet handlar som du kan förstå om känslan. It takes sense to make sense and the mass is a pretty big eqcuse to rule the echo or the vibe around in the floating rivers of nothing.
Som gegga på rotfläsket i all existensiell puttring med vars och ens ödesmättade tillgång på slumpens plopp i geggas smättvillighet kommer dessutom slumpåterkopplingens regnklumpar dvs geggans stundsbullriga återkomst kluttanden.
Reaktiv kraft fördelning
där vi inte kan dansa i par längre så kommer aktiviteten att sänkas och en energetisk beat förminskning kommer att ske i 4D
BEAT i dimensioner
När du inte kan dansa i 3D längre så kan du inte dansa i 4D.
Kan du inte dansa balanserat längre så ned på golvet och sug åt dig vad du har kvar av funktion
På ungefär samma sätt som att blodet plötsligt omvandlas till att bli en pluggande agent som reparerar hål i matrix det vill säga att blodet bildar sårskorpor och därmed säkrar funktionen av det som är bakom sårskorpan men